rädsla för hoppning
Jag har under flera år vart otroligt hopprädd, under den perioden det var värst så kunde jag inte hoppa ett litet kryss på 30 cm och bara att gå över bomar gjorde att jag fick en klump i magen och ville gråta. Men idag har jag hoppat banor på 110 på träningar..
Det började väl på ridskolan efter jag hade ramlat av någon gång, det bara tog stop och jag tyckte inte det var kul något mer. Jag fick alltid skritta på en volt i ett hörn under hopplektionerna, vilket byggde upp min rädsla ännu mer.
Har under mina år på hästryggen hoppat en del olika hästar.
På Chess kände jag mig trygg, men han orkade inte hoppa mer än ca 80 då han var väldigt gamal och hade inte den farten att kunna hoppa högre. Men han gav mig självförtroende inom hoppningen. Men kände fortfarande under åren med honom ett väldigt stort obehag till hoppningen!
Hoppade någon pay and jump med min foderponny Märta, som tidigare gått MSV i hoppning men hon stoppade när hon inte var hemma och jag ramlade av landade rätt i en oxer och efter det tappade jag förtroendet för henne.
Min andra foderponny Corvette var nog orsaken till att jag återigen gick tillbaka till att va rädd.
Ramlade av henne 4 gånger under tiden vi hade henne 3/4 var vid hoppning.
efter det här språnget ramlade jag av, inte illa då jag endast tappade balansen över hindet. DET är den stora anledningen till min hopprädsla. Jag hade INGEN balans vid hoppning, tappade oftast stigbyglarna och Corvette var väldigt storhoppad vilket gjorde allt mycket svårare!
Hoppade en pay and jump och kom felfitt, efteråt grät jag och skakade för att jag hade vart så sjukt jävla rädd under hela rundan och jag var så lättad efter.
Hade sedan en paus från hoppningen och fick en dag hoppträna min tränares häst, slutade med att hindrena låg på 110 o jag kände ingen rädsla alls. Nu för tiden hoppar jag Candy lite ibland för kul, lagt bort den där pressen att jag måste hoppa vilket har gjort att jag kommit över min hopprädsla!
Kommentarer
Trackback
